Per Brahe och Gränna: historien om hur romanifolk fick laglig rätt att vistas i Sverige – Sebastian Casinge

I historien om hur romanifolk fick laglig rätt att vistas i Sverige intar riksdrotsen Per Brahe och grevskapet Visingsborg en nyckelroll.

Under 1500- och stora delar av 1600-talet var lagstiftningen hård mot ”tattare och zigenare” – två begrepp som i äldre tid var helt synonyma. Prästerskapet skulle inte befatta sig med dem, varken döpa deras barn eller begrava deras döda. I en förordning från 1637 slås fast att ”tattare” som påträffades i landet kunde avrättas utan rättegång. Kvinnor och barn skulle föras ur landet. De ”tattare och zigenare” som befann sig i riket var genom själva sin existens olagliga.

Sveriges deltagande i religionskrigen under 1600-talet medförde att en mängd utländska soldater värvades på kontinenten för att strida i den svenska armén. En del av de värvade soldaterna var vad vi idag kallar romer och i den samtida krigspropagandan förekom tidigt beskyllningar att Sverige använde sig av ”zigenare” i sin här. Eftersom rekryteringen i allmänhet skedde utanför Sveriges gränser kanske man inte ansåg sig behöva ta hänsyn till den drakoniska lagstiftning som gällde i Sverige? En del av de romska soldaterna fann så småningom vägen till Sverige med sina familjer och hade bevis på att de tjänat den unga stormakten.

Johan August Ahlqvist – Sebastian Casinge

I Jönköpingsposten den 14 maj 1853 återfinns en något udda notis införd under rubriken ”Uphittadt”. I notisen sägs ”skolpilten ”och ”zigenaren” Ahlqvist ha funnit en pennkniv på stora gatan i Öster i Jönköping. Kniven kunde återfås av den rätte ägaren mot beskrivning. Den ärlige pojken kan identifieras som Johan August Ahlqvist. Johan August familj hörde till de släkter som i äldre tid benämnts med exonymerna ”tattare”, ”skojare” och ”zigenare” och som är förfäder till senare tiders resande, idag en undergrupp inom den nationella minoriteten romer. Under 1700-talets första hälft deporterade Sverige ”tattare” till Norge och Pommern, men i flera fall återvände personerna i fråga, däribland förfäder till Johan August.

Vid samma tid som skolgossen Johan August fann pennkniven åtnjöt även hans mor och två av hans äldre systrar undervisning. Men deras skola var Göteborgs kronospinnhus där de var intagna på två års tid för försvarslöshet. Av spinnhusrullan framgår att Johan August och tre yngre systrar var intagna på Jönköpings fattighus. Detta är säkerligen förklaringen till varför Johan August gick i skola: som intagen på fattighuset nåddes även han av folkskolereformen 1842.

I ett förhör i Västmanland 1862 berättade Johan Augusts syster att hon under sin tid i Jönköpings arbetshus varit barnpiga hos en snickare vid Repslagaregatan i förstaden och arbetat vid Jönköpings tändsticksfabrik. Därefter hade hon inte haft någon fast hemvist utan ständigt varit på vandring i landet med sin moder. Hon antog att hennes bror – det vill säga Johan August – fortfarande befann sig i Jönköping. Hans vidare öden är okända.

De resandes kulturarv i Småland

De resande, eller resandefolket, är den enda grupp inom den nationella minoriteten romer som oavbrutet har levt i Sverige sedan åtminstone 1600-talet. De resande har en varaktig närvaro i Småland sedan århundraden. Tillsammans med Frantzwagner Sällskapet kommer Lära om arkivet inom ramen för projektet De resandes kulturarv i Småland att skildra de resandes långa närvaro i landskapet och hur minoritetens liv alltid har präglats av ett samspel med det omgivande samhället. Projektet syftar till att med dokumentationen De resandes kulturarv som grund fördjupa och sammanställa kunskapen om de resandes långa historia i Småland. Genom konkreta exempel kommer projektet att materialisera berättelser som går på tvärs med många stereotypa föreställningar och visa hur resande exempelvis tjänat som soldater i den svenska armén, varit borgare i småstäder, handlat med glas och porslin från bruken, kastrerat allmogens hästar, sålt hantverk och kryddor i gårdarna med mera. De resande var på så vis en självklar företeelse även i allmogens liv i det förindustriella Sverige.