Vi träffar Göran Johansson och Inger Rydbrink som driver det fantastiska museet Hönsalottas Luffarmuseum i Boda Glasbruk – ett unikt museum som berättar om de många kringvandrande som fanns i Sverige under 1885–1957.
Vem var Hönsalotta?
Hönsalotta, alias Anna Charlotta Carlsdotter. Hon var en av de kända luffarna i Östergötland. Hon föddes 1840. Till att börja med bodde hon i sitt föräldrahem och skötte om sin pappa tills han dog. Därefter flyttade hon in i en grannstuga där hon kom att sköta om en ensamstående farbror som också ganska snart passerade vidare mot evigheten. Därefter förföll denna lilla stuga i Malexander och Hönsalotta bestämde sig då för att flytta ut och börja vandra runt i bygderna i Östergötland och hjälpa till med dagsverke. Hon dog senhösten 1920. Man fann henne då ihjälslagen i Malexanderskogarna. Man visste hon bar på en massa kopparpengar som hon fått då hon hjälpt till. Dessa var dock borta då man hittade kvarlevorna efter henne under ris och annat bråte.
Vilka var luffarna?
De kunde varit du och jag, den som blev ställd utanför – den som inte följde strömmen. Det var den som var lite utsatt i samhället, den som inte passade in i normen, den som ville ha sin frihet. Det fanns också dem som var sommarluffare, när våren kom ville man i väg.
Kan du berätta om hur museet kom till?
Det började 1999 när jag blev kontaktad att hålla en kort föreläsning om luffare på Målerås glasbruk. Museet började som en liten text- och fotovägg i Målerås med information om luffarna och trådtjack. År 2009 blev vi erbjudna lokalerna här i Boda glasbruk och så flyttade museet hit. Museets samling började med trådtjack. Första föremålen var inte original, de var nytillverkade. I publiken den kvällen i Målerås satt Birger Magnusson som kom fram till mig och berättade att han hade skrivit två böcker om luffare. Tänkte inte så mycket på det då. Birger Magnusson åkte runt och samlade material om luffare, han träffade dem och gjorde korta intervjufilmer. Vi fick så bra kontakt. Vi har mycket av hans material idag på museet.
Vad kan jag se på Hönsalottas?
Hönsalottas luffarmuseum täcker hela den svenska luffarepoken – Fattigsveriges fattigaste period, från 1885 då Sverige fick en ny lösdrivarlag och fram till 1957 då de sociala reformerna gjorde att alla hade möjlighet till en folkpension. Det är från den perioden vi visar i alster. Men egentligen har luffare, både manliga som kvinnliga, alltid funnits. En av landets äldsta lagar var lösdriverilagen som kom redan 1303 och gällde för fattighjon, trälar och rotehjon. Dåtidens luffare. På museet finns över 800 tavlor, tusentals trådtjack, filmer och andra tillhörigheter som luffarna sysslade med och många personakter om deras leverne. Men Hönsalottas Luffarmuseum är mer än ett luffarmuseum. Vi visar också en glasutställning där alla glasbruken i Glasriket finns representerade med glaspjäser, vilka många är helt unika och ytterst sällsynta. I vissa fall finns enbart ett exempel. Vi har också en prylutställning med tusendetal av katter, grisar, änglar, väckarklockor, dragspelsfigurer och salt- och pepparkar. Nytt inför säsongen 2022 blir även ett ”Gästrum” där specifika utställningar kommer att finnas. Dessutom en Erik Höglund-avdelning: Boda glasbruks mest kända glasdesigner.
Det är ett museum som ska upplevas och ses på plats. Om du blir nyfiken och vill veta mer har museet publicerat två böcker: Luffarnas Liv & Leverne del 1 och 2. Böckerna går att beställa genom museet hos antingen inger@luffarmuseum.se eller goran@luffarmuseum.se.
