En mans passionerade samlande och ett antal hembygdsvänners lika passionerade vårdnad om, och gestaltande av, denna samling ligger till grund för Voxtorps Landsbygdsmuseum. Birger Carlssons donerade samling är mångfacetterad med bruksföremål som speglar den hissnande utvecklingen under 1900-talet. Birger hade föresatt sig att samla ett exemplar av varje föremål han hanterat under sitt långa yrkesverksamma liv. Samlingen har efterhand utökats med ytterligare donationer som på olika sätt bidragit till museets helhet. Uppe på den rymliga höskullen visas objekten i uppbyggda miljöer; en smedja, en handelsbod, en träverkstad osv. I en avdelning visas hur en kakelugn muras upp med rök-kanalerna synliga för betraktaren, i en annan visas föremål från Birger Carlssons lemonad- och svagdricksbryggeri.
Valet av plats för museet är i sig intressant. Här, på Voxtorps gamla prästgård startade Dackefejdenen! Vid midsommar 1542 anlände Nils Dacke med en skara uppretade män till gården, slet ut och dräpte brukaren och häradsfogden Nils Larsson liksom fogden Arvid Västgöte. Som representanter för de nya påbud och skatter som lades på allmogen var fogdarna ofta hatade. Den förtryckande men diffusa statsmakten fick i dessa ämbetsmän ett ansikte, de blev en tydlig fiende att vända sig emot när frustration och missnöje övergick i väpnad resning.
I ett väsentligt avseende skiljer sig utvecklingen på den svenska landsbygden om man jämför med flera länder i vårt närområde. I Danmark, liksom i Baltikum, var bönderna till stor del livegna under liknande feodala förhållanden som på kontinenten. De kontraktsbundna jordbrukarna var där helt i händerna på de slottsherrar som ägde arrendegårdarna och kunde godtyckligt dömas och straffas av dessa. Denna livegenskap fanns inte här. De svenska bönderna var sedan 1400-talet representerade i Riksdagen och blev på så vis delaktiga i de beslut som fattades. Denna delaktighet minskade risken för nya resningar när missnöjet jäste över skatter och soldatutskrivningar.
Kanhända bidrog detta inflytande även till att skiftesreformerna på 1700- och 1800-talet kunde genomföras utan större motstånd. Laga skiftet kom att innebära stora och oåterkalleliga förändringar i människors vardag när byarna sprängdes och gårdarna flyttades ut till de nya sammanhängande ägorna. Skiftesreformerna ledde på sikt till ett effektivare jordbruk med ökad matproduktion men något gick också förlorat när den gamla bygemenskapen försvann. Tidigare hade byborna levt nära varandra, hjälpts åt i det dagliga arbetet och haft koll på varandras barn och husdjur. Man hade även firat tillsammans vid årets många högtider, när höet hade bärgats och när säden var tröskad om hösten. Med laga skiftet gick delar av denna urgamla bondekultur för alltid i graven.
Glappet mellan stad och land har aldrig varit större än nu. Många barn växer idag upp utan någon koppling till landsbygden och saknar grundläggande kunskaper om var och hur deras mat produceras. Oavsett var vi kommer ifrån har vi alla förfäder som brukat jorden och har således också en koppling till agrar historia. Eldsjälarna på Voxtorps Landsbygdsmuseum bidrar årligen med ett viktigt pedagogiskt arbete genom att bjuda in högstadieklasser till prova på-dagar där eleverna får testa på olika hantverk och hushållssysslor så som de utfördes av deras anfäder och anmödrar. Med aktiviteter som dessa kan vi ge dagens unga en ökad förståelse för hur deras äldre släktingar och generationerna före dem levde. Ideella krafter, som dem bakom Voxtorps Landsbygdmuseum, är viktiga brickor i arbetet med att överbygga glappet mellan generationerna liksom glappet mellan stadsbor och dem på landsbygden.
Text: Magnus Petersson
