Här lär vi oss om biodlare, biodling och bin – samt en oväntad designhistoria om en bikupa vars form skulle se till binas behov snarare än biskötarens. Vi pratar med Peter Englén, ordförande i Uppvidinge biodlarförening och initiativtagare till museet.
Kan du berätta kort om Uppvidinge biodlarmuseum?
I museet berättar vi biodlingens historia från 1500-talet, från Gustav Vasa till Samuel von Linné och Alexander Lundgren. Efter att ha blivit fascinerad av ett tyskt biodlarmuseum tänkte jag ”kan dom så kan vi!”. Så började arbetet med att starta Sveriges kanske enda museum som inte bara ägnar en liten hörna åt biodling. En av styrelsemedlemmarna hade ett hus som kunde upplåtas till museet, vi sökte medel och började bygga. Museet stod klart sommaren 2009, och än har vi inte tröttnat.
Skulle du vilja berätta om Alexander Lundgren och Sveakupan?
Alexander Lundgren tog fram grunden till dagens biodling, en pionjär inom biskötsel. Under 1920-talet studerade han bin och utvecklade allt från biodlingsredskap, som honungsslungor och drottningburar, till hur man hanterar yngelpest och utformningen av bikupor. Innan använde man sig framför allt av halmkupor och utgick från bisamhällets behov. Alexander Lundgren kom istället fram till att kuporna bör utformas efter drottningens behov, hur drottningen bäst lägger ägg och vilken temperatur det bör vara i kuporna. Kupan han tog fram, som också var baserad på svenskt klimat, kallade han för Sveakupan. Han var före sin tid, hans idéer sågs som trams och mottogs inte särskilt väl till en början.
Idag är kupor utformade efter biskötaren, både i fråga om hantering och ekonomi. Till exempel frigolitkupor, som är mycket billigare än kupor i trä, är det värsta du kan göra för ett bisamhälle. När bina tar in sin nektar och pollen så är den fuktig, något som arbetsbina fläktar bort, vilket går jättebra när det är virke som tar emot fukten. Men i frigolitkupor har fukten ingenstans att ta vägen och du får mögel i dina kupor.
Kan du berätta om produktionen av kupor och biredskap i Ljungby hos Bröderna Melins och hur det kom sig?
Alexander Lundgren tog kontakt med Bröderna Melins i Ljungby, en snickerifabrik som skulle tillverka soffor och fåtöljer. Lundgren övertalade dem att tillverka Sveakupan, något de trodde att de kunde göra vid sidan om möbeltillverkningen. Men tillverkningen av kupor och biodlingsredskap blev deras huvudsysselsättning 1927–1968 då tillverkningen togs över av ett företag i Varberg.
Jag fick kontakt med en av sönerna till bröderna. All dokumentation efter verksamheten finns kvar hemma hos honom. Skisser från Alexander Lundgren, modeller och produkter som tillverkades där. Väldigt välordnat och strukturerat. Det var riktigt roligt att få se!
