Platser

Voxtorps Landsbygdsmuseum – Magnus Petersson

En mans passionerade samlande och ett antal hembygdsvänners lika passionerade vårdnad om, och gestaltande av, denna samling ligger till grund för Voxtorps Landsbygdsmuseum. Birger Carlssons donerade samling är mångfacetterad med bruksföremål som speglar den hissnande utvecklingen under 1900-talet. Birger hade föresatt sig att samla ett exemplar av varje föremål han hanterat under sitt långa yrkesverksamma liv. Samlingen har efterhand utökats med ytterligare donationer som på olika sätt bidragit till museets helhet. Uppe på den rymliga höskullen visas objekten i uppbyggda miljöer; en smedja, en handelsbod, en träverkstad osv. I en avdelning visas hur en kakelugn muras upp med rök-kanalerna synliga för betraktaren, i en annan visas föremål från Birger Carlssons lemonad- och svagdricksbryggeri.

Valet av plats för museet är i sig intressant. Här, på Voxtorps gamla prästgård startade Dackefejdenen! Vid midsommar 1542 anlände Nils Dacke med en skara uppretade män till gården, slet ut och dräpte brukaren och häradsfogden Nils Larsson liksom fogden Arvid Västgöte. Som representanter för de nya påbud och skatter som lades på allmogen var fogdarna ofta hatade. Den förtryckande men diffusa statsmakten fick i dessa ämbetsmän ett ansikte, de blev en tydlig fiende att vända sig emot när frustration och missnöje övergick i väpnad resning.

Hotel Al Rasheed och Orrefors – en berättelse om ett fantastiskt hotell och spektakulära kristallkronor

I samband med Sommarutställning Pukeberg 2022 visar Lära om arkivet, i samarbete med forskningsprojektet Designhistoria i andra geografier, utställningen Hotel Al Rasheed och Orrefors – en berättelse om ett fantastiskt hotell och spektakulära kristallkronor. Utställningen är öppen 18/6-6/8, alla dagar 11-17 (stängt midsommarhelgen).

I denna utställning vill vi uppmärksamma ett stycke oskriven svensk-irakisk designhistoria – en historia om design av yppersta kvalitet, världspolitik och krig.

Sagomuseet

Sagomuseet drivs av den ideella föreningen Berättarnätet i Kronoberg och myllrar av verksamhet. Här kan du uppleva både gamla folksagor och samtida sägner. Museets magiska rum har gestaltats av textilkonstnären Mia Einarsdotter tillsammans med berättare, författare och föreläsare Per Gustavsson samt träskulptör, konstnär och multisysslare Kjell Sundberg, Museets rum kan upplevas på egen hand eller kanske ännu hellre tillsammans med en av guiderna som levandegör berättelserna som finns här. I de rika berättelserna lär vi bland annat känna en tid då skogen och byn var befolkade av varelser som få av oss har en relation till idag. Varje år i juni bjuder museet in till en berättarfestival. Unesco, FN:s organ för utbildning, vetenskap och kultur, har erkänt Sagomuseet och fört upp det på Unesco register över goda metodiska exempel.

Men Sagomuseet är inte bara en plats utan många. Genom hemsidan eller appen Sagobydgen kan du hitta till de 43 sägenskåp som finns utplacerade i Ljungby, Älmhult och Alvesta kommun. Exempelvis kan vi läsa och lyssna på berättelsen om sägenplatsen Trollberget. Sagobygden skriver:
I bokskogen vid Åsnens strand ligger Trollberget med sina spännande grottor och gångar. Bakom en järndörr finns en stor sal som rymmer trollens guld och silver. Ännu har ingen hittat den dörren.

Sägenplatserna är markerade på karta och du kan också följa olika sagor genom geocaching skattjakter.

Moheda hembygdsgård

Moheda hembygdsgård är rik på berättelser – historiska som samtida. Här finns exempelvis hus som började flyttas hit när hembygdsgården grundades 1935 och objekt som skapades av unga för bara några år sedan. På hembygdsgården kan du titta på de 18 hus som har placerats här, lära om utbildningshistoria på skolmuseet i det nybyggda kulturhuset och följa sagospåret.

Bland husen i parken hittar du två som tidigare stod i Svänan, ett område som låg väster om sjön Stråken på gränsen mellan Moheda och Aneboda socknar. Genom att gå in i Anders Johans ryggåsstuga och Jordkulan Dalen kan vi få insyn i hur mindre bemedlade bodde under en stor del av 1800-talet och i början av 1900-talet. Svänan bestod av ett kluster av torp men framför allt backstugor. För att betala för boendet gjorde invånarna dagsverken men jordbruket räckte inte till för att försörja de boende. Därför ägnade de sig också åt olika former av hantverk som att tillverka tofflor, korgar och borstar, vävning eller plockade bär.

Hembygdsföreningen har publicerat den innehållsrika boken Svänan – de fattigas kungarike skriven av Anders Johansson och Lennart Elofsson. Där får vi lära känna såväl området som bostäderna och deras invånare. Här går det bland annat att läsa om byggnaderna som finns på hembygdsgården. De skriver att byggnaderna i Svänan var ”mycket enkelt utformade och byggda med det material som fanns i närheten”. De var omålade på ett sätt att de ”smälte nästan samman med naturen omkring sig”. Här kan vi läsa om hur det bland Svänans invånare fanns en stark sammanhållning. Området började avfolkas i slutet av 1800-talet då invånarna gav upp kampen mot Svänans mycket steniga jord och började i stället ta arbeten i industrin.   

Hembygdsgården inrymmer så många olika historier. Här finns avtryck som de unga lämnat efter sig i projektet Rymliga rum som började hösten 2018. I projektet fick barn och unga genom olika former av kreativitet möta historia och skapa sina egna berättelser. På flera håll är spåren från projektet synliga och skapar här en inbjudan inte bara till de barn som deltog i projektet utan också för andra unga besökare.