Projekt

De resandes kulturarv i Småland

De resande, eller resandefolket, är den enda grupp inom den nationella minoriteten romer som oavbrutet har levt i Sverige sedan åtminstone 1600-talet. De resande har en varaktig närvaro i Småland sedan århundraden. Tillsammans med Frantzwagner Sällskapet kommer Lära om arkivet inom ramen för projektet De resandes kulturarv i Småland att skildra de resandes långa närvaro i landskapet och hur minoritetens liv alltid har präglats av ett samspel med det omgivande samhället. Projektet syftar till att med dokumentationen De resandes kulturarv som grund fördjupa och sammanställa kunskapen om de resandes långa historia i Småland. Genom konkreta exempel kommer projektet att materialisera berättelser som går på tvärs med många stereotypa föreställningar och visa hur resande exempelvis tjänat som soldater i den svenska armén, varit borgare i småstäder, handlat med glas och porslin från bruken, kastrerat allmogens hästar, sålt hantverk och kryddor i gårdarna med mera. De resande var på så vis en självklar företeelse även i allmogens liv i det förindustriella Sverige.

En ekofeministisk historia – workshop på Elin Wägners Lilla Björka

I november 2021 träffade Lära om arkivet, med stöd från IASPIS, sju designpraktiker från olika platser i Sverige och världen. Inspirerade av Elin Wägners arbete reflekterade vi över möjliga hållbara framtider. Nedan följer den inbjudan som skickades ut till deltagarna.

You are cordially invited to a three day online/onsite workshop in November 15-17^th of November, 2021, at Lilla Björka in Småland, Sweden. It is a workshop that is staged within the framework of the project (Re-)learning the Archive, a three-year project aiming at re-learning design through formulating other histories and from here find seeds for possible sustainable futures. (Re-)learning the Archive argues the importance of place in understanding design, for specific knowledges and agency of local cultures. The county Småland in the south of Sweden is the place of (Re-)learning the Archive. Here we re-learn in collaboration with various places, with young and old with different interests and backgrounds.  The specific site for this workshop is the house Lilla Björka located in the small village of Berg in the center of Småland. This house was built by the author, journalist and activist Elin Wägner in the 1920’s. From here she continued her activist work on women’s rights and pacifism that had previously mostly taken place in urban settings, but was also broadened by intersecting with an engagement with the rights of nature. She had a particularly keen eye to worms and trees. Wägner integrated observations of industrialisation, patriarchy and militarization through efficiency-seeking agriculture and turned to one of her creative expressions of imagining otherwise through writing fiction. She drew long temporal and geographical lines as she connected with myths and histories in her speculations on how good life could be lived for humans and other species.

Lära om arkivets logotyp

Vår logotyp har vi gjort tillsammans med glashantverkaren Tuomo Nieminen som har skapat logotypens typsnitt och motiv. Under många år arbetade han som glasblåsare på såväl Bergdala som på Kosta. Tuomo Nieminens unika förmåga att skulptera glas har varit en förutsättning för mycket av den glaskonst som skapades här. Under en period kunde han inte utöva sitt hantverk, istället hittade han på andra utlopp för sin kreativitet och skaparlusta. Ett av de uttryck som han provade var att göra glödritade tavlor. Det är tavlor som ofta har motiv från skogen vilket speglar Tuomo Nieminen stora intresse för jakt.

Formen är av den klassiska björktavlans. Detta var en form av souvenir som skapades genom att en vykortsbild fästes på en björkskiva, ofta med målade detaljer. Det var vanligt förekommande att de tillverkades av kringresande personer men också socialister som hade svartlistats efter att de hade sökt att organisera sina arbetsplatser. För att lära dig mer om björktavlans historia kan du lyssna på P1:s fantastiska program Loppmarknadsarkeologerna.

Bild: Skiss av Tuomo Nieminen

Tack skogen 2.0 med MADAM snickeri & restaurering

MADAM snickeri & restaurering är ett hantverkssamarbete mellan möbelsnickaren och dekupören Marie Carlsson samt möbelkonservatorn Magdalena Marano. De började arbeta tillsammans redan under utbildningstiden på Malmstens Linköpings universitet. Året efter att de examinerats från skolan 2013 grundade de MADAM snickeri & restaurering som arbetar för många olika uppdragsgivare, alltid med fokus på hållbarhet. Idag har de sin verkstad med snickeri i en väglada i Sankt Anna. Det är en bygd som har betydelse i deras praktik, här formar de samarbeten samtidigt som de genom sitt snickeri vill bidra till bygden. Med en djup materialkunskap, kreativitet och en stark tilltro till handens kunskap finner de i sina olika uppdrag och projekt hållbara möjligheter.

De har i ett samarbete mellan Artist in Residence Linnéuniversitet, Virserums konsthall och Lära om arkivet haft ett residens där de arbetat med projektet Tack skogen 2.0 . Projektet kommer ur erfarenheten av att arbeta med virke som de, tillsammans med skogsarbetare Samuel Hartman och fotograf Myra Wippler, själva har hämtat i skogen. Det är ett virke med unika uttryck som bär spår av skogens liv. Det kan till exempel vara ett vackert lilasprängt körsbärsträ som har fått sin färg av gamla spikar. I det skadade träet finns något av skogens dagbok, eller skogen arkiv. Av skogsindustrin klassas virket som skadat och rensas därför tidigt ut ur dess virkeshantering och når sällan vare sig hantverkare eller slutkonsument.

Intervju med Evelina Mohei – formgivaren bakom Lära om arkivets karta

Evelina Mohei är grafisk formgivare och residensformgivare under Lära om arkivets första år. Under sin residensvistelse följde hon med till olika platser och museer samt spenderade två veckor på Lessebo handpappersbruk. Med inspiration från handpappersbrukets papper skapade hon projektets interaktiva karta. 

Hej Evelina, verkligen kul att ha dig här! Vem är du?
Väldigt roligt att få vara med, tycker jag! Jag är uppväxt i norra Småland, där jag bott i både väldigt små samhällen som Rosenfors och stora städer som Jönköping. Nu bor jag i en Stockholmsförort där jag har en ateljé med mina grannar i ett närliggande industriområde. Därifrån arbetar jag med bild och form. Mest gör jag redaktionsarbete för tidningen Brand och har olika projekt med vänner. Utöver det jobbar jag som fastighetsskötare. 

Vi följde dig på Instagram och fann att du hade ett intressant berättande som gjorde oss nyfikna på dig. Kan du berätta lite om ditt berättande på Instagram?
Där dokumenterar jag form jag stöter på i min vardag, bland annat i mitt brödjobb. En slags vardagliga fältstudier. När man jobbar med fastigheter ser man många delar av staden andra inte får tillgång till. Hemliga källargångar, stora innergårdar. Man ser möten mellan människor. Någon har lagat någon annans lagning, någon har ställt ut sitt inramade bröllopsfoto utanför lägenhetsförråden och någon annan har hängt upp det på väggen, någon har skrivit en kommentar till någons anteckning på väggen eller tejpat för bokstäver på en skylt någon satt upp. En form som råkar ske, som är organisk och påverkas av människor som finns eller har funnits på platsen. Det finns ingen plan för hur det ska se ut, det har bara skett. Detaljerna på platserna är i ständig utveckling och alla får vara med.

Stories på Instagram är ett roligt format, man ser bilden någon lägger upp bara för ett ögonblick, man kan titta igen inom 24 timmar innan den försvinner för alltid. Nästan samma känsla som när man själv betraktar sin omgivning. Man råkar befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle. En sekund senare kanske lövet blåser bort, huset byggs om, skylten går sönder.