Maija Zetterlund

De resande, eller resandefolket, är den enda grupp inom den nationella minoriteten romer som oavbrutet har levt i Sverige sedan åtminstone 1600-talet. De resande har en varaktig närvaro i Småland sedan århundraden. Tillsammans med Frantzwagner Sällskapet kommer Lära om arkivet inom ramen för projektet De resandes kulturarv i Småland att skildra de resandes långa närvaro i landskapet och hur minoritetens liv alltid har präglats av ett samspel med det omgivande samhället. Projektet syftar till att med dokumentationen De resandes kulturarv som grund fördjupa och sammanställa kunskapen om de resandes långa historia i Småland. Genom konkreta exempel kommer projektet att materialisera berättelser som går på tvärs med många stereotypa föreställningar och visa hur resande exempelvis tjänat som soldater i den svenska armén, varit borgare i småstäder, handlat med glas och porslin från bruken, kastrerat allmogens hästar, sålt hantverk och kryddor i gårdarna med mera. De resande var på så vis en självklar företeelse även i allmogens liv i det förindustriella Sverige.

Mika Kastner Johnson är formgivaren bakom både design och programmering av Lära om arkivets hemsida.

Skulle du vilja berätta lite om vem du är?
Jag bor i södra Stockholm och jobbar som frilansande formgivare och gör lite diverse annat. Jag är medlem i kollektivet som gör kulturtidskriften Brand och har också engagemang i arbetsrättsliga organisationer som verkar i frilansekonomier, såsom Illustratörcentrum och Interim kultur.

Som formgivare har jag en ganska hantverksmässig och vardaglig syn på formgivning som praktik. Mest är jag intresserad av hur jag gör saker, och vad jag gör saker för. Just hur en väljer att göra saker som formgivare är spännande. Det typografiska yrket har gått från att vara just ett hantverk som utförs på golvet till att bli upphöjt till en konst som utförs av utbildade genier. Genom den processen tappar man en stor del av historien där typografer arbetat direkt inom förlag, tidningar och tryckerier. Samtidigt är förutsättningarna idag såklart annorlunda, men jag tycker det finns en trygghet i att tänka att man är en hantverkare i arrangemanget och krockandet av symboler och tecken.

Kan du berätta om ditt arbete med Lära om arkivets hemsida?
I arbetet med Lära om arkivet har vi tillsammans funderat en del just på samlingar och hur vi kan arrangera och krocka saker och ting.

Projektets uppdrag är i någon mening att samla olika utförare och samlare av design i den småländska landsbygden och hantverkshistorien, och genom dessa skriva en annan designhistoria. Till detta arbetade vi fram ett behändigt format för våra texter utifrån A4-sidan, ett format som är baserat på de utskrivna papper med information man ofta får med sig hem som medskick när man besöker mindre museum. Jag tyckte det var spännande att inte bara se dessa som texter, utan som objekt samlade i sidan, från vilket hela projektets arkiv sen tog form omkring. Här inne hittar ni A4-utskrifter i Times New Roman blandat med högar av foton och ett och annat medtaget objekt från de platser vi besöker. Dessa samlingar är intuitivt arrangerade, kan överlappa och blandas ihop.

Det som är roligt i att arbeta med webbsidor är att det fortfarande en större möjlighet att delta och samarbeta i hela processen, åtminstone när en jobbar i mindre sammanhang. Att kunna programmera och formge en sida parallellt öppnar upp nya sätt att jobba som en inte hade kunnat se om en bara satt med formgivningen och vice versa. Precis som man som typograf hade inflytande över både typsättning och tryck.

Foto: Mika Kastner Johnson

Sölning, blåsmusik och glastrumpeter är den tredje och senaste filmen som har sitt ursprung från projektet KRIS I REPRIS 2009-2013 som hade som sitt syfte ”att bevara, dokumentera och utveckla kulturarvet i Glasriket”. Här får vi lära oss om sölning. Sölning, det vill säga det skapande glasarbetare gjorde under sina raster, skulle kunna beskrivas som förutsättningen för Glasrikets framgångar. Det var i sölningen glasarbetarna fick utlopp för sin kreativitet och skicklighet, många avancerade glastekniker har kommit till under arbetarnas lunchraster. Att göra glastrumpeter var det långt ifrån alla som kunde.

Producerad av Anette Sviberg Krahner, Agneta Gustavsson och Rolf Magnusson.

I november 2021 träffade Lära om arkivet, med stöd från IASPIS, sju designpraktiker från olika platser i Sverige och världen. Inspirerade av Elin Wägners arbete reflekterade vi över möjliga hållbara framtider. Nedan följer den inbjudan som skickades ut till deltagarna.

You are cordially invited to a three day online/onsite workshop in November 15-17^th of November, 2021, at Lilla Björka in Småland, Sweden. It is a workshop that is staged within the framework of the project (Re-)learning the Archive, a three-year project aiming at re-learning design through formulating other histories and from here find seeds for possible sustainable futures. (Re-)learning the Archive argues the importance of place in understanding design, for specific knowledges and agency of local cultures. The county Småland in the south of Sweden is the place of (Re-)learning the Archive. Here we re-learn in collaboration with various places, with young and old with different interests and backgrounds. The specific site for this workshop is the house Lilla Björka located in the small village of Berg in the center of Småland. This house was built by the author, journalist and activist Elin Wägner in the 1920’s. From here she continued her activist work on women’s rights and pacifism that had previously mostly taken place in urban settings, but was also broadened by intersecting with an engagement with the rights of nature. She had a particularly keen eye to worms and trees. Wägner integrated observations of industrialisation, patriarchy and militarization through efficiency-seeking agriculture and turned to one of her creative expressions of imagining otherwise through writing fiction. She drew long temporal and geographical lines as she connected with myths and histories in her speculations on how good life could be lived for humans and other species.

Fortsätt läsa

Miranda Moss

Miranda Moss is a transdiciplinary cultural worker from Cape Town, focussing on socio-ecological sustainability through exploring the problematics and hopeful possibilities of technology. She has exhibited, performed research, made a mess, and given lectures and workshops across the globe in various art, science and public spaces, and has just embarked on a 3 year long research project titled “Regenerative Energy Communities; artistic and collective energy experiments for resilient agriculture” funded by the Swedish Energy Agency’s Program for Energy, People and Society.

Maja Söderberg

Maja Söderberg is an entrepreneur who lives and works in Tolg, a small village north of Växjö. She works with sustainability issues that are often based on food from both a consumer and producer perspective, but also questions about how we can transport ourselves sustainably and how we can reach a more open society. For several years she has lectured and trained on sustainable food, has written sustainable cookbooks and is one of those who run Nybrukarna, one of the first CSA (community supported agricultural) farms in Sweden. For her, sustainability must not only be an ecological issue but also a social one. For the moment she works part time with Save the children with integration questions and part time Nybrukarna were she, among other things, develops the CSA method.

Katarina Bonnevier

Katarina Bonnevier is an architect, artist and one of the founders of the art-design and architecture group MYCKET. She is currently working with the artistic research project Troll Perceptions in the Heartlands. In her work she is primarily interested in the borderland between the created and the living world and how the things we make, as humans, can support a more respectful world and way of living.

Franca López Barbera

Franca López Barbera is an Argentinian designer and researcher based in Berlin. Her work explores the intersection between nature, coloniality, gender, and ethics. Her current research builds on the introduction of consent in design-nature relationalities against extractive regimes. Prior to this, Franca has straddled several professions, working with various design practices, art studios, non-profits, and academic institutions. This year, she was the curator of the Argentinian pavilion at the 2021 London Design Biennale.

Anna Johansson

Anna Johansson grew up in the small town of Värnamo that despite its small size has been full of creative souls that enriched art and design in Småland. She has a bachelor’s degree from Linnaeus University Design +Change. Sustainability has been the focus in her practice, something that she weave’s into her own diverse craft that she practice through ceramics, crochet, textiles, illustrations and whatever she find inspiring. Currently she is working at Vandalorum i Värnamo as well as holding evening classes in art and design for children and teenagers. Previously she has worked with activities aimed at people with cognitive disability and prior to that she worked for many years as a carpenter.

Andrea Botero Cabrera

Andrea Botero Cabrera is a Colombian-born, Finland-based designer and researcher. Her design works explores technologies, services, and media for collectives and communities. Through her research work she aims to understand how collectives come to understand the design spaces available to them and how designers could support infrastructuring processes around those spaces. Andrea has a Doctor of Arts (DA) in New Media, an MA in product and strategic design from Aalto University, and a BA in Industrial Design from Universidad Nacional de Colombia. She works as Research Fellow at the School of Art, Design and Architecture in Aalto University (FIN) and is also adjunct professor at the Universidad de Los Andes in Colombia (COL).

Bianca Elzenbaumer

Bianca Elzenbaumer is a design researcher based in the Italian Alps. She completed her doctorate at Goldsmiths, University of London, in 2014 with a research on precarious working conditions and on how to mobilise design to undo them. Elzenbaumer is a founding member of the design practice Brave New Alps. As a Marie Sklodowska-Curie Fellow at Eurac Research (IT) she coordinates the Alpine Community Economies Lab. She is co-president of Cipra International, an NGO campaigning for the protection of the Alps. Her 40-year research plan focuses on supporting and creating community economies and commons starting from the places she lives in.

Livet i skogen ger spår på träden. Det kan vara insekter som har vandrat under barken, någon som har gnagt på en topp som därför delar sig, fuktighet eller något som får ett träd att vrida sig. Det är liv som lämnar unika avtryck på trädet. Det är spår som formar en skogens dagbok eller skogens arkiv. Det är spår som den moderna skogsindustrin klassificerat som ”skadat trä”. Det är en klassificering med en lång historia går tillbaka till en tid då Sverige industrialiseras, en tid där också skogen skulle gå ifrån att vara natur, vara skog, till att bli en industriell vara. I introduktionen till skriften Regler och antydningar för Sortering af Plankor, Battens och Bräder från 1888 står det att “För trävarurörelsen vore det utan tvivel fördelaktig, om likhet kunde åstadkommas i virkesorteringen vid alla brädgårdar”. I projektet Tack Skogen 2.0 undersöker MADAM snickeri & restaurering detta trä med unika uttryck.

Lära om arkivets logotyp av Tuomo Nieminen

Vår logotyp har vi gjort tillsammans med glashantverkaren Tuomo Nieminen som har skapat logotypens typsnitt och motiv. Under många år arbetade han som glasblåsare på såväl Bergdala som på Kosta. Tuomo Nieminens unika förmåga att skulptera glas har varit en förutsättning för mycket av den glaskonst som skapades här. Under en period kunde han inte utöva sitt hantverk, istället hittade han på andra utlopp för sin kreativitet och skaparlusta. Ett av de uttryck som han provade var att göra glödritade tavlor. Det är tavlor som ofta har motiv från skogen vilket speglar Tuomo Nieminen stora intresse för jakt.

Formen är av den klassiska björktavlans. Detta var en form av souvenir som skapades genom att en vykortsbild fästes på en björkskiva, ofta med målade detaljer. Det var vanligt förekommande att de tillverkades av kringresande personer men också socialister som hade svartlistats efter att de hade sökt att organisera sina arbetsplatser. För att lära dig mer om björktavlans historia kan du lyssna på P1:s fantastiska program Loppmarknadsarkeologerna.

Bild: Skiss av Tuomo Nieminen

MADAM snickeri & restaurering är ett hantverkssamarbete mellan möbelsnickaren och dekupören Marie Carlsson samt möbelkonservatorn Magdalena Marano.

MADAM snickeri & restaurering är ett hantverkssamarbete mellan möbelsnickaren och dekupören Marie Carlsson samt möbelkonservatorn Magdalena Marano. De började arbeta tillsammans redan under utbildningstiden på Malmstens Linköpings universitet. Året efter att de examinerats från skolan 2013 grundade de MADAM snickeri & restaurering som arbetar för många olika uppdragsgivare, alltid med fokus på hållbarhet. Idag har de sin verkstad med snickeri i en väglada i Sankt Anna. Det är en bygd som har betydelse i deras praktik, här formar de samarbeten samtidigt som de genom sitt snickeri vill bidra till bygden. Med en djup materialkunskap, kreativitet och en stark tilltro till handens kunskap finner de i sina olika uppdrag och projekt hållbara möjligheter.

De har i ett samarbete mellan Artist in Residence Linnéuniversitet, Virserums konsthall och Lära om arkivet haft ett residens där de arbetat med projektet Tack skogen 2.0 . Projektet kommer ur erfarenheten av att arbeta med virke som de, tillsammans med skogsarbetare Samuel Hartman och fotograf Myra Wippler, själva har hämtat i skogen. Det är ett virke med unika uttryck som bär spår av skogens liv. Det kan till exempel vara ett vackert lilasprängt körsbärsträ som har fått sin färg av gamla spikar. I det skadade träet finns något av skogens dagbok, eller skogen arkiv. Av skogsindustrin klassas virket som skadat och rensas därför tidigt ut ur dess virkeshantering och når sällan vare sig hantverkare eller slutkonsument.

Fortsätt läsa

LÄRA om ARKIVET

De resandes kulturarv i Småland

Intervju med Mika Kastner Johnson – formgivaren bakom laraomarkivet.se

FILM: Sölning, blåsmusik och glastrumpeter

En ekofeministisk historia – workshop på Elin Wägners Lilla Björka

Träffa deltagarna!

Livet i skogen

Glödritad björktavla

Lära om arkivets logotyp

MADAM snickeri & restaurering

Tack skogen 2.0 med MADAM snickeri & restaurering

Samarbetspartners

Lära om arkivet

I samarbete med